På landet

Det kryper i mig..... jag vill ha vår nu!!
Jag vill ut i trädgården och plantera och gräva upp rabatterna! Jag vill åka till plantmarknaden och frossa i våren!
Jag vill släppa ut hönsen ur hönshuset så de kan sprätta på gräsmattan. Jag vill att hästarna ska gå äta färskt gräs och inte bara hö.
Jag vill måla lagårn med rödfärg. Jag vill kunna hänga ut tvätten utomhus. Jag vill kunna sitta på trappen med en kaffekopp utan att det bildas istappar på nästippen.
Jag vill verkligen ha vår nu!!

Dagen inleddes med den traditionella julfrukosten i stallet. Klockan sju serverades det ost / skinksmörgåsar med kaffe eller varmchoklad och pepparkakor. Efter cirka femton minuter försvann strömmen och det blev kolsvart i hela stallet. Letade mig ut på gården och spanade ner mot gatlysena vid korsningen, även de var svarta. Okej, strömavbrott i hela Finnfall då är det inte mycket man kan göra åt saken. Tog med en marschall in i stallet och fortsatte äta frukost.
När vi ätit färdigt åkte folket hem, utom mamma hon stannade kvar och skulle hjälpa mig i stallet. Men strömmen vägrade komma tillbaka och efter ett tag släppte vi ut hästarna och hon åkte hem.
Jag gick in och la mig i sängen. Det började bli kallt inne nu eftersom varmluftspumpen inte gick. Men jag var för trött för att elda. Strömmen borde ju komma tillbaka snart. Vi brukar aldrig ha strömavbrott kan tillägas.
Men den kom inte tillbaka, jag somnade och vaknade efter någon timme och då var det fortfarande knäpptyst i hela huset och riktigt mysigt. Vi eldade lite och gjorde oss iordning för julfirande på andra håll än hemma.
Precis när vi skulle åka iväg till våra respektive familjer så kom strömmen tillbaka! Va skönt tänkte jag, nu är det varmt när jag kommer hem iaf!
Lång näsa på mig för strömmen hade inte stannat särskilt länge. När jag kom hem efter en underbar julmiddag med föräldrarna och systern med två av hennes kids så tänkte jag att det inte var någon supervärme inne. Eftersom jag kom direkt utifrån så var det inte heller så jättekallt. Men jag satte mig vid datorn och skulle bara starta den innan jag skulle börja elda. När jag satt där och skärmen lös upp så såg jag min egen andedräkt i ljuset. Hoppsan tänkte jag och släntrade bort till termometern. 6 GRADER INNE!!!!! Herregud va kallt!! Sex grader "varmt". Jag slet på mig ytterkläderna igen och gick ut till vedboden, packade sex IKEA-kassar med ved och kånkade in fyra av dem. Började elda och kröp ner under filten i soffan.
Satte timern på trettio minuter och varje gång den pep så kastade jag in ved i kakelugnen och vedspisen. Detta fortatte jag med fram till kvart över fyra på morgonen. Då orkade jag inte längre. Men då var det 17 grader varmt inne också. Påpekas bör också att strömmen kom och gick hela tiden under kvällen, den stannade aldrig längre än cirka 30 minuter. Men vid elva försvann den helt och hållet utan att komma tillbaka mer den natten.
Klockan åtta ringde telefonen och det var dax att kliva upp och fodra och släppa ut hästarna igen. Men jag erkänner att jag inte var kvar i stallet längre än nödvändigt den morgonen. Jag skyndade mig in och började elda igen med timern på trettiominuter. Jag sov mellan vedinläggningarna hela morgonen.
Då hade jag stora planer på att bosätta mig i en lägenhet där man bara  kan knäppa med fingrarna så fixar någon annan allting. I tre dagar höll strömmen på att hatta fram och tillbaka!! Tre hela dagar och nätter! Inte kul alls. Men vi höll oss hemma och bara eldade!
Sen dess har vi haft varmt inne, varmare än innan strömavbrotten. Jag lärde mig elda för att det ska bli riktigt varmt. Inget ont som inte har något gott med sig som man brukar säga!
Nu har strömmen hållt sig kvar sedan dess och det är jag glad för. Man är ju lite bortskämd med ström nu för tiden.
Så till alla  er som gnäller över att julskinkan var torr, ni hade iaf varmare än sex grader inne!!
GOD JUL!!!

I oktober var jag och en stor del av familjen till Stockholm, närmare bestämt Östasiatiska muséet.
För många år sedan hörde jag talas om en armé i Kina som hittades när de skulle gräva en brunn. Armén bestod av över 2000 figurer i terracotta och alla "gubbarna" hade individuella utseenden och var inte lik någon annan.
De var uppradade i ordning som en riktig armé och i början trodde man att det var riktiga människor inne i leran. Med hjälp av ultraljud och olika tester visade det sig sedan att sådant inte var fallet. Det var bara lera rakt igenom.
Nu har alltså några av dessa lerfigurer fått åkt på turné i världen och på så vis hamnat i Stockholm.
Det var långt ifrån alla som var här, 2000 stycken hade kanske vart lite svårt att frakta och tagit lite tid. Men det var nog cirka tio soldater i bergrummet under östasiatiska muséet iaf.
Man kan säga att det var lite av en gammal dröm att se gubbarna. Det var länge sedan jag bestämde mig för att någon gång i livet åka till Kina och se dem live. Men nu slapp jag iaf åka till Kina.... slapp och slapp förresten, dit vill jag fortfarande av andra anledningar.... typ se kulturen!!

Efter besöket fick vi en otroligt god middag hos min syster S! Tack för den hjärtat, det smakade super alltihop och jag hoppas vi kan göra om det snart igen!! <3

Som minne av dagen köpte jag efter myyycket velande en bok om armén. Först ville jag ha den men ansåg att den va för dyr men sen ångrade jag mig och tänkte att pengar får man mer vid nästa löning men boken kommer jag nog inte få tag på i första hand, så jag köpte den... Nu står den i hyllan och samlar damm... precis som allting annat!
En underbar dag med min underbara familj!! Tusen tack för allt allihop! Det hade inte vart lika kul utan er!!

Eftersom jag har varit så otroligt usel på att uppdatera bloggen så tänkte jag göra någonting åt det nu!
Jag ska helt enkelt ta och skriva några inlägg om saker som hänt tidigare!
Så det är bara att läsa och dela mina återblickar från hösten som gått!